Att skaffa barn är för mig ett livstids uppdrag, man gör det av kärlek tilllsammans. Som förälder har man ett ansvar och uppgift att vägleda, fostra, finnas till och stötta.
Idag är idealen och vardagen så annorlunda. Det är nästan som en skam att man finns där och ställer upp för sina barn... det finns många namn för det, bowling-, curling föräldrar osv. För mig känns det så märkligt med dessa benämningar som en undanflykt att ta ansvar.
Livet är inte evigt, så njut och ta vara på all tid... Visa Era kära att dom är viktiga!
Kram på Er.
Åhh.. vad bra du skriver och vad rätt du har! Jag vet när våran son var liten valde jag att vara hemma från jobbet och ta hand om honom. Många i min omgivningen,bl.a mammor som jobbade, tyckte att jag var underlig. Vad skulle det bli av mig och mitt jobb, vårt barn hur skulle han klara sig utan att bli fostrad på dagis.
SvaraRaderaDetta var för 35 år sedan. Ekonomisk hade vi det inte som andra familjer där båda jobbade, men inga pengar i världen kan ge den glädje det var att få vara hemma med vår son.
Hur gick det senare i livet.... jag började jobba igen som föreståndare för ett bibliotek och vår son verkar inte så störd av att han inte fick gå på dagis, han är harmonisk och glad, har nu egen familj med två små killar, och ett bra jobb.
Mitt motto: Älska den du är, det du gör och dem du lever nära - det är allt!
Kram Raina
Raina, helt rätt!
SvaraRaderaMan kan inte efter 30 års (frånvaro) försöka reparera/återskapa en bra relation med barn eller barnbarn..
Lev i nuet, försök njuta så gott det går, visa dem man älskar och bryr sig om att man verkligen gör det. Då mår dom bra och då även vi själva.
Har vi otur så har vi bara ett liv, (he..), och då får man inte sumpa den chansen..
/Mats